Ditte tävlar på elitnivå med sin jaktlabrador Abby och är med på landslagets talangläger. Läs mer på http://www.ditteshundkurser.dinstudio.se/
Det skall bli jättekul att gå kurs (hmm..ja det blir faktiskt inte en, utan två...mer om detta senare!) för henne och redan vid första tillfället igår fick gruppen en hel del läxor och uppgifter att öva på tills nästa tillfälle om två veckor.
Eftersom vädret tyvärr inte medger utomhusträning var vi inomhus igår, och förstås blir det sämre med utrymme då. Hundarna jobbades i korta avsnitt två och två i taget, medan vi andra fick titta på - detta gör inte mig någonting, då man lär sig väldigt mycket på att iaktta och analysera andra.
Baileys tyckte det var kul att träna, men hade nog velat ha mer träningstid - första gången blir det ju lite speciellt, med introduktion och genomgång. Han jobbade så fint med kontakten, när han låg ner och vi lyssnade på Ditte. Baileys låg med ögonkontakt hela tiden och fick belöning med olika intervall. Samma sak när vi pausade hundarna i ett av träningspassen för att få feedback av Ditte, jag satte Baileys och markerade att han skulle vänta. Han satt hela tiden med ögonkontakt och jobbade aktivt i passiviteten, naturligtvis var jag snabb med att belöna även detta!
Tycker det är roligt att den biten har lossnat för oss, innan har ju Baileys - det är väl lite av klickerhundens dilemma antar jag - haft svårt att hålla samma beteende under längre tid och inte förstått vitsen med att jobba passivt i t.ex. utgångsposition. Han har tolkat min tystnad och passivitet som en felsignal; "byt beteende" och då istället provat att gå in i en ny utgångsställning eller rentav bjudit på ett helt annat beteende.
Men nu är det annat ljud i skällan, och att ha en hund som jobbar aktivt även när den har vänta-kommando, tycker jag är positivt - det visar ju att hunden vill fortsätta att arbeta och sitter och "laddar" för detta, istället för att strosa runt och nosa eller göra något annat.
Dumma husse som stör husfriden genom att åka bort...
När vi kom hem sent igårkväll efter kursen låg det packning överallt och Baileys blev påverkad direkt när han såg resväskorna. Det går inte att dölja för honom när någon av oss skall resa! Normalt brukar han gå och lägga sig och sova direkt efter kvällsmaten, men nu låg han och "vaktade" Mikael som sprang runt och packade sina grejer. Vet faktiskt inte varför han blir så här, antagligen är han rädd att vi skall åka ifrån honom och lämna honom kvar. Men det är rätt konstigt - för han är supertrygg hemma och det har aldrig någonsin varit problem med att åka ifrån honom. Vi brukar ge honom ett litet ben precis innan vi går, och då vet han att han inte skall följa med. Samma sak om vi skall vara borta länge, t.ex. en hel kväll, då brukar vi lägga ut godisspår i huset och då står han tokladdad i hallen och nästan föser ut oss genom dörren "Gå nu någon gång så att jag får börja leta!"
Det är svårt att inte förmänskliga honom när han blir så här låg, Mikael fick flirta med honom och bjuda på gosestund som kompensation för att han överger oss i snöiga Sverige för soliga Barcelona i några dagar...
Okej, en puss kan du väl få...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar